top of page
Sök
  • Skribentens bildMicah Fryxelius

Oplanerat pappa - vad kan jag göra?


En bebis hand vilar i pappas hand

Om du är den man vars partner väntar barn, är det fullt möjligt att du känner dig maktlös och rådvill. Det är ju ändå sagt: Kvinnans kropp - kvinnans val. Det här kan för dig som blivit oplanerat pappa kännas som en befrielse från ansvar, eller en börda att axla. Vad hon än väljer så kommer det att påverka resten av ditt liv - känslan av att förlora kontrollen kan vara påträngande. Eller så kan du vara frestad att friskriva dig ansvaret genom att tänka "om hon behåller barnet, så får hon minsann också ta hand om det." Denna frestelse är extra stor om du inte älskar kvinnan i fråga. Men faktum är att du både har ett ansvar och en stor makt att påverka det som ligger framför.


Du har ett vuxet ansvar för att du valde en vuxens handling - att ha sex. Du vet att barn är en möjlig konsekvens, och att inga preventivmedel är 100%. Därför kan du inte fly ansvaret nu - det är ditt för att just du valt det. Du kan antingen lyckas eller misslyckas med att leva upp till det ansvaret. Jag tror att du, och alla män, är skapta för att kunna axla det ansvaret oavsett hur man känner kring den saken. Du valde också att komma så nära en annan människa det fysiskt är möjligt, vilket är ett privilegium och ett ansvar. Du valde att göra det som kallas "att älska," oavsett om du hade "känslan" kärlek eller ej. Valet som ligger framför borde vara enkelt: ska du ära det valet du gjorde genom att ha sex, eller vanära det? Ska du välja det som är gott, rätt och riktigt, eller ska du välja det som är skamligt och sårande? Med risk för övertydlighet: det goda, rätta och riktiga är att nu se det här barnet och den här kvinnan, som du medvetet handlat med på ett sätt som ledde till att hon blev gravid, som ditt ansvar. Så har goda män i alla tider gjort - om en kvinna var gravid med deras barn, så var det bara skamliga män som övergav dem eller satte ut sina barn i skogen. Samhället har alltid sett barn och gravida kvinnor som särskilt utsatta. Du har satt kvinnan i en utsatt situation. Du har skapat ett barn. De är ditt ofrånkomliga ansvar, oavsett om du lever upp till det eller ej. Du valde att älska med kvinnan - nu är ditt ansvar att älska henne. Det är först och främst ett val att älska, inte en känsla - men tro mig, hjärtat går inte opåverkat från det valet. Kärlek kan odlas över tid.


Du är utan ursäkt, vilket är både dåliga och goda nyheter. De dåliga nyheterna är att du nu har begränsat med moraliskt goda val för att reda upp situationen. Den goda nyheten är att det gör det lättare att välja och helhjärtat gå in för beslutet. Att ha ett ansvar ger vägledning och mening med livet. Det ger stabilitet och riktning - något du kanske saknat och saknar. Nu har du chansen att börja leva för något som är så mycket större än dig själv. För din egen skull finns det inget bättre du kan göra än att välja ett liv med mening och ansvar - det finns få saker som är så bra för din karaktärsutveckling som ett barn samt ansvar för andra.


Lura aldrig dig själv att tro att abort är att ta det ansvaret du nu har. Det är inte att ta ansvar för kvinnan att utsätta henne för ett aborttrauma, som kanske kommer kräva av henne att gå igenom den kristerapi som Livsval erbjuder via arbetet Efter en Abort. Det är inte att ta ansvar för barnet att avsluta dess liv. Det är att avsäga sig ansvaret utan att ge någon annan en chans att ta över det. Om du verkligen vill avsäga dig ansvaret så finns bara ett gott val kvar: adoptera bort barnet. Barnet finns och du har ansvar - ska du försumma ansvaret, på ett snyggt sätt överlämna ansvaret till någon annan, eller axla ansvaret? Om du redan har andra barn så är det inte heller ansvarsfullt att abortera detta barn "för deras skull". Vad sätter du som exempel för dina barn i så fall? Kan du se dem i ögonen och säga: om vi inte ingripit så hade ni haft ett syskon till? Tänk dig själv att få höra från dina föräldrar att du hade kunnat ha ett syskon till som de valde bort för din skull. Skulle det verkligen kännas gott? Skulle du vara tacksam att de prioriterade dig?


Men vad har du för makt att påverka situationen, när hon nu ensam har rätten att bestämma? Du har makt över liv och död för både kvinnan och barnet. De flesta kvinnors inledande och naturliga reaktion på beskedet om graviditet är glädje, som varierande snabbt börjar överskuggas av bekymmer och oro för omständigheterna. Hon vet att hon nu är i en utsatt situation och kommer behöva hjälp. Det krävs två personer för att skapa ett barn eftersom det krävs två för att ta hand om och uppfostra barn. Din första reaktion på beskedet kan vara avgörande för hennes process och val. Du kan antingen spä på hennes oro så att den gradvis växer till ångest och panik, där abort ses som det enda alternativet. Eller så kan du lugna henne, försäkra henne om att hon inte är själv, och att ni har många månader på er att bli redo. Om ni löser ett litet problem om dagen så har ni löst mer än 200 problem när barnet kommer, och ytterligare över 100 problem innan barnet börjar krypa eller äta. Ni hinner gå parterapi, ni hinner fixa ny bostad och nya jobb. Ni hinner till och med gifta er om ni vill (jag och min fru planerade bröllop på 4 månader och vi känner folk som gjort det på några veckor!) Så gjorde många par bara under förra århundradet. Du kan hjälpa henne att mer och mer uppleva den naturliga glädjen i denna situation - bokstavligen livsglädje för både henne själv och för ert barn! Eller så kan ditt tal och beteende leda till sorg över både hennes liv och barnets. Det är dags att handla vist och med kärlek och mildhet. Du har makten att förbereda för det här barnet. Du har makten att ge trygghet och stöd. Du har makten att välja vilken typ av man och fader du vill vara. Kanske har du inte makten att göra själva valet om barnet får leva eller inte - men du har makten att ge kvinnan trygghet och uppmuntran till att känna sig förmögen att göra rätt val. Du har troligtvis större makt i denna sak än någon annan människa i hennes liv. Använd den vist


Kanske har du aldrig fått ett uppdrag som hjältarna ur sagorna förrän nu. Men det uppdrag som du nu blivit ålagd påverkar inte bara dig, utan potentiellt flera generationer genom det barn du satt till världen. Det är ingen prinsessa som behöver bli räddad från en drake - men det finns en kvinna i nöd som du kan vara en hjälte för. Kanske ser det inte lika storslaget och episkt ut som i en film - men det är storslaget och djupt meningsfullt att lägga ner sitt liv för sin familj. Det är ett storslaget äventyr att få forma ett litet liv. Kanske kommer ingen någonsin behöva dig så mycket som din familj gör just nu. Du kanske aldrig har känt dig hjältemodig - men nu har du chansen att vara det. Antar du utmaningen?

228 visningar0 kommentarer

Comments


bottom of page