Johan är en av de män som förekommer i studien “Du som inte får bestämma” (som finns här att läsa i sin helhet). Det är en intervjustudie där man undersöker mäns upplevelse av abort och hur de upplevde bemötandet från vården i samband med aborten. Väldigt få manliga röster hörs i förhållande till abort därför vill vi lyfta ett par manliga röster och låta deras upplevelser av abort höras och synas på vårt forum.
Mannen på bilden är inte Johan men detta är han egna ord. Johan har erfarenhet av tre aborter. Den ena skedde utan att han visste om det
När jag var …eh, 18 tror jag. Det var länge sedan. Vi hade bara…eh, typ bara legat någon gång, vi blev kompisar efteråt. Och så sa hon det till mig på krogen några månader efteråt. Jag blev jättechockad.
De andra aborterna var ihop med sin partner som han bodde ihop med, och så här berättar Johan om hur han tänkte inför att beslutet skulle fattas.
Jag försökte att inte känna så mycket själv. Tror att jag bara prioriterade bort sig själv för att… Det fanns någon annan som behövde stöd. Jag kände inte att det var någonting som hade med... Det var ju hennes val liksom. Jag kunde inte ta det, eller pusha någonting åt något håll … Jag sa bara att, hon får välja liksom. Och att hon inte behöver ta hänsyn till mig, egentligen.
Johan följde med sin partner till abortmottagningen och upplevde bemötandet från vården så här:
Väldigt kyligt liksom. ”Vänta där!”, ”Gå dit!”, ”Du får inte vara med här!”, ”Gå dit!”. Jag fick sitta i ett väntrum. Ja, hon, hon ligger där inne på sängen liksom och mår dåligt. Men du får sitta i väntrummet i en halvtimme till, sedan kan du gå in. Jag hade nog…tyckt att, det var ganska skönt om det var någon som frågade om det här var någonting som jag, som jag ville. Eller om vi gjorde det tillsammans. Eller om, om, jag liksom…Eller bara typ att man bara erkände min existens på platsen.
Efter den aborten berättar Johan hur han hanterade sina tankar och känslor
Sen började jag läsa, jag har alltid läst ganska mycket men så började jag läsa…vid den tiden ungefär så började jag läsa en massa filosofiska böcker. Och kanske att jag tog udden av det hela genom att byta problem, eller så hjälpte det mig att hantera min egen…alltså, eh, min arghet mot mig själv. Jag är inte arg på henne längre. Och jag vet att det är, att det var ju helt…att jag inte hade någon anledning att vara det. För det var ingenting, hon gjorde ingenting mot mig. Hon gjorde vad som var bäst för henne.
Men efter den tredje aborten hände det något med Johan som får honom att beskriva sina känslor så här:
Någonting konstigt hände inom mig och att jag vart såhär arg, ledsen, ville … Ja, jag ville bara gå ut och dricka sprit typ…. Jag var arg och ledsen. På, på henne då. Men då drack jag, under den månaden drack jag ganska, ganska mycket och var sällan hemma. Men det är väl typ nu efteråt som jag har börjat tänka att… det är… det var ganska konstigt liksom. På hela sättet som det hände och varför fick inte jag reda på någonting och eh… att man känner sig så här…finns jag ens i beräkningen när någonting händer?
Man kan anta att relationen inte höll eftersom Johan nu har börjat leva försiktigt när det gäller relationer. Man ser även att självkänslan tagit skada och det uttrycker Johan så här:
Jag sa nej till saker som jag egentligen ville göra. Det kan vara allt (suck), allt möjligt som att, från att gå och dejta till att sluta jobbet eller börja en ny utbildning. Jag tänker väl att jag…inte…jag orkar inte att det ska hända…(Suck) Jag tänker att jag sårar människor, jag tänker att jag sårar mig själv och jag har ingen lust och…chansen finns så…så hoppar vi över det liksom. Jag gick faktiskt till en psykolog efter det. Ja. Och…men…det gick aldrig att komma fram till det då … just då var det kanske för tidigt. För personligt.
Om du känner igen dig i Johans berättelse - om du behöver råd och stöd i en situation som handlar om abort och graviditet - så är du välkommen att kontakta oss antingen på chatten eller via mail. Vi finns här för dig. Du spelar roll.
Comments